Øystein Lønvik

Artist

Lives in  Ytterøy, Trøndelag Norway

Så länge Øysten Pålsønn Lønvik kan minnas har han lekt och arbetat med trä. Från att bygga trädkojor och små båtar till konstruktion, klassiskt träsnideri och nu abstrakta skulpturer. För honom känns det som om det finns en annan dimension av tidsförståelse i materialet. När man delar upp en bit avslöjar den antydningar om träden och dess omgivning. Det går att räkna sig tillbaka i historien till när en stor gren slets av eller när somrarna var goda och vintrarna hårda. När han arbetar med materialet resonerar det med sinnet, processen flyter på och arbetet kan bli meditativt.

Den enda plan han med sig till Öland var att vänta med en plan tills han hittade rätt bit och sedan ta det därifrån. Att låta processen ledas av mötet mellan honom själv och materialet. Tidsperspektivet var frustrerande, men en intressant utmaning. Att träffa de andra och se hur de arbetade och lyssna till deras syn på livet och konsten beskriver Øysten Pålsønn Lønvik som en viktig behållning. Att tillsammans dela våndorna över uppgiften, oavsett hur mycket erfarenhet som fanns sedan tidigare, men att ändå fortsätta.

For as long as Øysten Pålsønn Lønvik can remember, he has played and worked with wood—building treehouses and small boats, working in construction, mastering classical woodcarving, and now creating abstract sculptures. To him, wood holds another dimension of time. Splitting a piece open reveals traces of the tree’s history and its surroundings. One can count back through the years, seeing when a large branch was torn off or when summers were good and winters harsh. As he works with the material, it resonates with his mind—the process flows, and the act of making becomes meditative.

The only plan he brought with him to Öland was to not have a plan—to wait until he found the right piece and let the process be guided by the meeting between himself and the material. The limited time frame was frustrating but also an interesting challenge.

Øysten Pålsønn Lønvik describes meeting the other artists—observing their work, listening to their thoughts on life and art—as an essential part of the experience. Sharing the struggle of creation, regardless of prior experience, and continuing forward despite the challenges became an important part of the process.

Text Sara Hemmingson