Arvid Oxelhöjd

 Architect

 Lives in Copenhagen, Denmark

Arvid Oxelhöjd har läst möbelsnickeri innan han

blev arkitekt. Han hittar ofta ett narrativ eller

en situation som han på något sätt bearbetar.

Oxelhöjd tycker om att bygga modeller och

tecknar, skissar. Det färdiga resultatet kan utgå

från en modell eller teckning. Han berättar

hur det har varit viktigt att känna sig trygg i

verkstan, när man gör en modell. Där har

grunden som möbelsnickare varit viktig och

att öva upp en grundläggande precision. Den

färdiga produkten består alltid av många olika

komponenter och däri kan man utkristallisera

en historia, ett narrativ. Han är noggrann

berättar han, men inte så noga att han fastnar

i det. Han tycker det är viktigt med ett flöde,

en snabbhet.

Under workshopen arbetar han med två bitar

som kommer stå bredvid varandra. Det ena är

nålen på kartan, som en radiomast. Den andra

delen är mer ett tankemässigt landmärke, som

får stå för en plats. Det är alltså ett faktiskt

och ett mer tankemässigt landmärke. Han

började skissa långt innan workshopen och

valde två träbitar som uppfyllde hans krav.

Han har krav på materialet men materialet har

också motkrav. Han känner sig inte som en

skulptör utan ser det mer som att han gör två

modeller.

Arvid Oxelhöjd studied cabinetmaking before

becoming an architect. He often begins with a

narrative or situation that he then develops.

Oxelh.jd likes building models and drawing,

sketching. The end product may derive from a

model or a drawing. He describes the importance

of feeling secure in the workshop when developing

a model. There, his background as a

cabinet-maker has proved valuable, as has

honing the requisite precision. The end product

always consists of many different components,

out of which a story, a narrative, emerges. He is

careful in his work, he says, but not so that it

impedes his progress. Being in flow, working

rapidly, is important.

During the workshop he worked on two pieces

that will stand together. One is the pin on the

map, like a radio mast. The other is more of a

landmark in the mind, representing a place.

Here, then, is both an actual and an intellectual

landmark. He began sketching his idea long

before the workshop and chose two pieces of

wood that met his requirements. He makes

demands on his material but the material

makes counter-demands. He doesn’t feel like a

sculptor, rather as a creator of two models,.

Text Linda Bergman

Foto Rina Lindgren