Chrisse Kuisma Karlsson

Artist

Lives in Fengersfors Sweden

 Chrisse Kuisma Karlsson beskriver sin praktik som materialbaserad men inte materialspecifik. Hon kombinerar gärna material och tycker om det tredimensionella och dras ofta till metall och trä.

I Näsby började hon först med några mindre objekt men bestämde sig för att gå upp i storlek. Ett fysiskt och intensivt arbete satte i gång. Metodiskt ta bort det som skulle tas bort. Steg för steg. Vi fick horisonten att försvinna kombinerar mjuka linjer med vassa. Det kompakta i en samlad trämassa möter luften och utsikten som löper genom ihåligheten. Verket är taktilt och inbjuder till att vilja dra sin hand över det. Det genombrutna perspektivet gör det möjligt att möta en annan människas blick på andra sidan. Färgvalet, lager på lager, drar åt ett metalliskt håll.

Titeln är inspirerad av Solveig Balles bok, Om uträkning av omfång. I förhållande till temat ser Chrisse Kuisma Karlsson det som att det handlar om platsen och relationerna som uppstår mellan verken, men också de direkta och indirekta samtalen mellan människorna i gruppen.

Chrisse Kuisma Karlsson describes her practice as material-based but not material-specific. She enjoys combining different materials, is drawn to three-dimensional forms, and often works with metal and wood.

In Näsby, she began with a few smaller objects but soon decided to scale up. What followed was a physically intense and laborious process—methodically removing what needed to be removed, step by step. The horizon disappeared as soft lines merged with sharp ones. The compact density of gathered wood met the openness of air and the view that passed through the hollow spaces. The piece is tactile, inviting touch, and its open structure allows one to meet the gaze of another person on the opposite side. The layered colors tend towards a metallic sheen.

The title is inspired by Solveig Bolle’s book Om uträkning av omfång. In relation to the theme, Chrisse Kuisma Karlsson sees the work as a reflection on place and the relationships that emerge between the artworks, as well as the direct and indirect conversations within the group.

Text Sara Hemmingson