Juozas Laivys

Non-practising artist

Lives in Narvaišiai Lituania

Juozas Laivys har under sina aktiva år som konstnär framförallt arbetat med konceptuell konst, men vid en tidpunkt var han färdig med det. Han beskriver det som att han växte ur den delen av konsten. Jag frågar var han är nu. Ingenstans och överallt, svarar han. Sedan 2015 ser han sig mer som en hjälpare av olika slag och dras till olika samarbeten i eller utanför konstens (ofta påtvingade) etiketter. 

Juozas Laivys kom till Näsby i egenskap av trädpräst och när han hörde ett av trädens rop ville han välsigna en av tallarna. Han samarbetade med platsen och materialet av det som blev över från de andra deltagarnas trä ämnen. Med träflis framställdes träkol och olika örter samlades in för att göra fermenterat näringsrikt vatten. Kolet berikades och absorberade detta vatten. I slutet av veckan placerades träkolet under den utvalda tallen. Materialet går på så vis tillbaka till jorden och det levande trädet. Det överblivna materialet går sakta upp i förgängligheten och ges tillbaka med respekt för de äldre invånarna på jorden: träden.

During his active years as an artist, Juozas Laivys primarily worked with conceptual art—until, at some point, he was done with it. He describes it as having outgrown that part of art. I ask him where he is now. "Nowhere and everywhere,"he replies. Since 2015, he has seen himself more as a kind of helper, drawn to various collaborations, both within and beyond the (often imposed) labels of art.

Juozas Laivys came to Näsby as a tree priest, and when he heard the cry of one of the trees, he felt compelled to bless a pine. He collaborated with the site and with leftover materials from the other participants' wooden blanks. Wood chips were turned into charcoal, and various herbs were gathered to create a fermented, nutrient-rich water. The charcoal was enriched and absorbed this water.

At the end of the week, the charcoal was placed beneath the chosen pine tree. The material thus returned to the soil and to the living tree. The remnants slowly decay, given back with respect to the earth’s older inhabitants—the trees.

Text Sara Hemmingson