Nora Tapper

Sculptor

Lives in Helsingfors Finland

 Nora Tapper har arbetat med trä sedan 1990-talet. Länge gjorde hon stora skulpturala installationer som betraktarna kunde gå in i. Men det var ett fysiskt tungt arbete och hon sökte sig till lättare material, till exempel plywood. Parallellt började hon växla mellan stor och mindre skala. Hon hade en brytpunkt då hon behövde förändra sitt sätt att arbeta. En metod var att varje dag gå till ateljén och göra en och samma sak varje dag. Började göra enkelt täljda former, ibland liknar de en sked. Ibland bildas en grupp. Om de liknar figurer har de inte något ansikte.

 Hon hade flera idéer innan hon kom till Näsby, men visste inte något om platsen. Bestämde sig för att fortsätta med skeden som form. Skedarna har blivit träd. Verket är i direkt relation till platsen och landskapet. Skissar ibland men går gärna direkt till materialet. Nora Tapper tog även intryck av den sydliga kärrsnäppan, fågeln som behöver skydd. Därför finns det med små ägg i installationen.

Jag frågar om det gjort något med henne att arbeta ute? Ja, kanske. Jobbar normalt ofta inomhus. Tagit långa promenader på kvällarna. Det här är en väldigt speciell situation, men det viktiga med detta laboratorium är att arbeta tillsammans, att man inte jobbar ensam. Atmosfären här är fin och öppen, säger Nora Tapper.

Nora Tapper has been working with wood since the 1990s. For a long time, she created large sculptural installations that viewers could enter. But the physical demands of this work eventually led her to lighter materials, such as plywood. At the same time, she began alternating between large and small scales. She reached a tipping point where she needed to change her approach. One method was to go to the studio every day and create the same object over and over—simple carved shapes, sometimes resembling spoons. Occasionally, they form groups. If they take on a figurative quality, they remain faceless.

Before coming to Näsby, she had several ideas but knew little about the place. She decided to continue working with the spoon as a form. Here, the spoons have become trees. The work is in direct dialogue with the site and its landscape. She sometimes sketches but prefers to go straight to the material.

Nora Tapper was also influenced by the endangered southern marsh fritillary, the bird in need of protection. That’s why small eggs appear in her installation.

I ask if working outdoors has affected her in any way. "Yes, maybe. Normally, I work indoors most of the time. I take long walks in the evenings. This is a very special situation, but what’s most important in this kind of laboratory is working together—not working alone. The atmosphere here is warm and open," says Nora Tapper.

Text Sara Hemmingson