Stina Siljing

Artist

Lives in Kalmar, Sweden

Förgänglighet och vår relation till naturen är ett återkommande tema i Siljings konstnärskap. Efter en svår förlust i livet hittade hon sätt att arbeta som var utmanande på flera sätt. Material och tekniker skulle erövras, på så sätt fick livet ändå en mening. Stina Siljing beskriver en intuitiv arbetsprocess. Materialet i sig, ofta trä, står längs väggarna i ateljén. Ibland blir det tydligt vad som ska göras, andra gånger tar det tid. Hon säger att det blir som ett samarbete där det behövs tålamod och mod att lyssna. Objekten kan både vara väggbaserade och fristående i rummet.

När Stina Siljing kom till Surprise Laboratory International fastnade hon för en särskild trädstam. Stammen rensades noggrant från all bark och grenarna kapades i sådana vinklar att solen skulle kunna fångas i bladsilvret från så många vinklar som möjligt. Parallellt pågick arbetet med en undre del av skulpturen som brändes svart. Den nedre delen består av ett flertal hexagonformade träbitar som ska ge känslan av att skulpturen har sakta rest sig upp ur marken. I förhållande till temat Landmärke vill Siljing att man på långt håll ska kunna uppfatta de ytor som är täckta med bladsilver

både från havet och från land. Siljing tycker det är intressant att arbeta utomhus i denna stora skala. Hon talar om glädjen att arbeta med trä, att det är formbart, hållbart och vackert i sig självt.

Transience and our relationship with nature are recurrent themes in Siljing’s artistry. After suffering a severe personal loss she discovered a working method that was challenging in a number of respects. Needing to conquer both the materials and the techniques, she found that her life acquired a new meaning. Stina Siljing describes an intuitive work process. The material itself, often wood, stands along the walls in her studio. Sometimes it is clear to her what needs doing, at other times more reflection is required. She describes it as a joint effort requiring both patience and the courage to listen. The objects themselves are either wall-based or freestanding in the space.

When Stina Siljing arrived at Surprise Laboratory International a particular tree trunk caught her eye. She carefully stripped off all the bark and chopped off the branches at such an angle that the silver leaf could catch the sun from many different directions. Meanwhile, she singed the lower part of the sculpture black. This part comprises a number of hexagonal pieces of wood intended to give the impression that the sculpture is slowly rising out of the ground. In relation to the workshop theme, Landmark, Siljing wants people to be able to see the areas covered in silver leaf from afar, both from the sea and from land. Siljing finds it interesting to work outdoors on such a large scale. She talks about the joy of working with wood, its suppleness, its durability and its inherent beauty.

Text Linda Bergman